Pendlaren.
Pendlare finns i alla åldrar. Kvinnor, män, studenter och skolungdomar. De kan tyckas vara väldigt olika, men har trots allt en hel del saker gemensamt:
-De kommer gående nedför trapprna med en metro i högsta hugg.
-De ska alltid komma först på tåget (här råder djungels lagar, de knuffas om detta får de att komma på fortare!).
-Deras suckar hörs högt ut över alla andras när tåget är försenat.
-De snor åt sig de bästa platserna.
-De sätter gärna sin väska på platsen bredvid så att de slipper ha det trångt vid benen (och såklart lockas de utav möjligheten att blockera en plats för någon annan).
-När de väl satt sig på bästa stället med så mycket space som möjligt, sliter de upp sin metro, läser den hastigt, lutar sig tillbaka och somnar (helst med öppen mun så att andedräkten kan ta kol på en eller annan som olyckligtvis hamnat i närheten).
-När det är dags att gå av upprepas samma "knuffprocedur", som om enbart de som kommer ut först, överlever.
-Och sist men inte minst, de är bittra! Inte kan man förvänta sig ett leende eller ett lyft på väskan bredvid som talar om att, "sätt du dig här". Nej, tvärtom frågar du om det är ledigt bredvid så pustar de till och mumlar ett "mm.. visst". Mycket välkomnande..
Och visst kan man gå och irritera sig på detta, tills man upptäcker att man själv är en utav dem, en bitter pendlare.
denna analysen va bra :)