Dagens horoskop, vattumannen.

Du håller sakta men säkert på att komma ur spår och förvirra dig på villovägar. Du är frestad att smita från dina plikter och skyldigheter för en mer ansvarslös tillvaro. Dina nuvarande instinkter och dn hänsynslöshet är definitivt ingenting att eftersträva.

Jag visste att det inte var mitt fel att mitt sinne var förvirrat och att jag känt mig bortkommen hela dagen! haha :)


The best things in life aren´t things.

Tänk att det redan är den 29:e november. Om jag tänker efter så kan jag minnas förra nyårsafton som igår, och då är jag bara inne på 1:a januari. Tiden går så otroligt fort. I början av december brukar man kastas in i julpyntande, julbak och julklappsköp. Det sista kanske inte riktigt stämmer in på mig eftersom jag tillhör en av de många i gruppen som springer runt som en idiot för att handla allt den sista veckan, oftast.

Detta blev ett konstigt inlägg för jag kom nyss på att jag har viktigare saker för mig, som att t.ex. fixa lite mat.

If you keep on doing what you've always done, you'll keep on getting what you've always got.

Jag och Lina trotsade våra förkylningar, onda halsar och hostattacker och tog oss trots detta ner till Malmömässan idag. Det började dock inte alls så bra som vi trodde då vi redan vid ingången insåg att alla hade något som liknade biljetter. Dessa var helt främmande för oss. Lina tog däremot mod till sig och drog en kort lögn och på så sätt kunda vi smita in. Väl inne så blev vi väldigt förvirrade eftersom det stod folk överallt från alla olika sorts högskolor och berättade om olika program. Så, vart ska man börja? Vi är inte intresserade av samma saker och fick därför helt enkelt gå med varandra och lyssna på allt ändå. Men det klarade vi fint tycker jag! 

Är i varje fall väldigt nöjd med dagen då jag kände att det verkligen klickade mellan mig och produktdesignsprogramet. Så vem vet, kanske sitter man i Malmö och studerar nästa år.

Gult som guld.

Nu när det börjar närma sig jul och första advent så är det många som bakar årets första lussebullar, eller lussekatter som det även kallas. Dessa gyllengula bullar innehåller saffran som är en väldigt dyrbar krydda. Enligt internetkällor så krävs det 100000-150000 krokusar för att utvinna ett kilo. Då börjar man förstå att den borde ha ett högt värde, men inte hade jag kunnat ana att ett kilo saffran skulle kosta ca. 24000 kr. 

Tänk om man hade ett krokusfält!

Rubriklös.

Ursäkta för det dåliga bloggandet, men min näsa tror inte på näsdroppar och halsen vägrar ge sig efter halstabletterna. Jag orkar helt enkelt inte! Kanske imorgon :)!

Sannolikhet.

Jag var nyss med om något jag aldrig varit med om förut, två av mina lampor gick sönder! Först försökte jag tända den ena, men den gav endast ifrån sig ett svagt blinkande för att sedan helt dö ut. Sedan hände exakt samma sak med den andra. Hade detta hänt min f.d. fysiklärare Peter så hade han med hög sannlikhet, velat att vi skulle räkna ut sannolikheten för denna händelse. Då både mina bortglömda kunskaper och min lärare inte är närvarande så struntar jag dock i detta och tänker endast på att det är konstigt.

Jag kom nyss på en bok som jag tror jag skulle gilla, Män är från mars, kvinnor är från Venus av John Gray. Verkar väldigt intressant och är dessutom inom kategorin psykologt. Låter ljuvligt enligt mig!

Utveckling.

I och med att jag skriver detta inlägg så tar jag risken att bli för personlig i bloggen. Men det skrämmer mig inte. Jag har en del funderingar som jag känner för att skriva ner och då blir det helt enkelt så. I varje fall så handlar detta om uppväxttiden. Jag har sedan i lördags, efter att jag samtalat med min mormor funderat över varför man får ett visst beteende när man är liten och hur mycket det påverkat mig i hur jag utvecklats. Har det beteende jag hade som barn någon grund i hur jag tycker och tänker idag?

Jag fick alltså reda på att jag som liten inte ville visa känslor. Jag sprang och gömde mig när jag slog mig, blev arg eller bara allmänt ledsen. Kan detta hänga ihop med att jag som idag är nitton år gammal har svårt för att be om hjälp och egentligen avskyr att visa mig svag? Finns det någon chans att jag kommer ifrån detta eller är det så jag är formad och så jag därför kommer att förbli? Jag försöker bryta mig loss, men hur ska jag finna någon motivation när jag hela tiden faller tillbaka?
                                   

Hemma eller på bio?

Senast jag var på bio, alltså i söndags, så funderade jag lite på vilket som är bäst. Hyra en film och kolla på hemma eller köpa en biobiljett. Biosalongen är lagom mörk, har en stor vit duk och har ett häftigt surroundljud, Däremot hemma så kan man pausa filmen, välja hur högt ljudet ska vara samt själv välja belysning.

Bio i all sin ära och med sina nyutkomna filmer, men jag kom fram till att få krypa ner i soffan HUR man vill är ändå något som jag uppskattar mycket. Möblerna på bion är inte alltför bekväma. Så, heja hyrfilm!


Home is not where you live, but where they understand you.

Ja, då var man åter på ruta ett när det gäller arbete. Var på intervju tidigt i onsdags på Hemtex. Kändes bra men fick dessvärre nyss reda på att de valt någon med andra meriter. Så nu sitter jag här, arbetslös som för en månad sen. Åter igen får man försöka hitta på något varje dag att göra, allt för att inte bli uttråkad. Det känns ganska värdelöst måste jag erkänna. Letar rundor lite ute i cyberspace för att se om det finns något annat passande, men det ser ut att krävas antagligen yrkeserfarenhet eller utbildning, suck.

Det är inte annat än att man känner sig lite nedstämd. Får försöka hitta något som kan pigga upp mig.

We do not walk on our legs, but on our Will.

image2


Det är någonting speciellt med storstäder. Man reser ifrån vårt lilla Helsingborg, där man blir igenkänd, till att bara bli en okänd människa som går längst gatan. Plötsligt så hör vi inte längre svenskan, istället ersätts den av en rad andra språk. Människor från alla möjliga kontinenter möts, kanske p.g.a av studier eller en flytt. De högsta lägenheterna byts ut mot skyskrapor, skyskrapor som inte ser ut att ha någon högsta våning. Det är liv dygnet runt, affärer är öppna, människor rör sig fortfarande på gatorna och musik spelas i varje gatuhörn.

Jag längtar så efter en annan miljö, bara för några dagar eller någon vecka, få kunna känna att Helsingborg inte är allt. Efter en vecka kommer jag bli mätt, för jag är en sådan som alltid längtar tillbaka. Men inte förrän jag fått de där dagarna eller den där veckan så kommer jag fortfarande känna suget efter det där storstadslivet.  

Jag börjar om.

Jag tänkte att kanske känner jag mer inspiration ifall jag startar en ny blogg. Bort med det gamla och fram med det nya. Här kan jag till och med om jag förstått rätt göra en egen bloggdesign inom sina gränser och det saknade jag med blogspot.com. För där förstod jag mig inte på det! Jag har den senaste tiden varit väldigt dålig på att uppdatera och om det beror på lathet eller brist på intresse har jag inte riktigt kommit i underfund med. 

Självklart kommer jag att behålla den gamla bloggen för där står ändå saker som jag kommer vilja gå tillbaka till och läsa. Det kan också vara så att jag helt enkelt kommer på att jag vill fortsätta skriva på den gamla sidan. Så den kommer alltså finnas kvar. (larssonsandras.blogspot.com) 

Men som det ser ut nu så ska jag alltså skriva här. Får se om jag uppdaterar mer under kvällen, men troligtvis inte då jag och Lina nyss bestämde en träff.