Utveckling.
I och med att jag skriver detta inlägg så tar jag risken att bli för personlig i bloggen. Men det skrämmer mig inte. Jag har en del funderingar som jag känner för att skriva ner och då blir det helt enkelt så. I varje fall så handlar detta om uppväxttiden. Jag har sedan i lördags, efter att jag samtalat med min mormor funderat över varför man får ett visst beteende när man är liten och hur mycket det påverkat mig i hur jag utvecklats. Har det beteende jag hade som barn någon grund i hur jag tycker och tänker idag?
Jag fick alltså reda på att jag som liten inte ville visa känslor. Jag sprang och gömde mig när jag slog mig, blev arg eller bara allmänt ledsen. Kan detta hänga ihop med att jag som idag är nitton år gammal har svårt för att be om hjälp och egentligen avskyr att visa mig svag? Finns det någon chans att jag kommer ifrån detta eller är det så jag är formad och så jag därför kommer att förbli? Jag försöker bryta mig loss, men hur ska jag finna någon motivation när jag hela tiden faller tillbaka?
Jag fick alltså reda på att jag som liten inte ville visa känslor. Jag sprang och gömde mig när jag slog mig, blev arg eller bara allmänt ledsen. Kan detta hänga ihop med att jag som idag är nitton år gammal har svårt för att be om hjälp och egentligen avskyr att visa mig svag? Finns det någon chans att jag kommer ifrån detta eller är det så jag är formad och så jag därför kommer att förbli? Jag försöker bryta mig loss, men hur ska jag finna någon motivation när jag hela tiden faller tillbaka?
Hemma eller på bio?
Senast jag var på bio, alltså i söndags, så funderade jag lite på vilket som är bäst. Hyra en film och kolla på hemma eller köpa en biobiljett. Biosalongen är lagom mörk, har en stor vit duk och har ett häftigt surroundljud, Däremot hemma så kan man pausa filmen, välja hur högt ljudet ska vara samt själv välja belysning.
Bio i all sin ära och med sina nyutkomna filmer, men jag kom fram till att få krypa ner i soffan HUR man vill är ändå något som jag uppskattar mycket. Möblerna på bion är inte alltför bekväma. Så, heja hyrfilm!
Home is not where you live, but where they understand you.
Ja, då var man åter på ruta ett när det gäller arbete. Var på intervju tidigt i onsdags på Hemtex. Kändes bra men fick dessvärre nyss reda på att de valt någon med andra meriter. Så nu sitter jag här, arbetslös som för en månad sen. Åter igen får man försöka hitta på något varje dag att göra, allt för att inte bli uttråkad. Det känns ganska värdelöst måste jag erkänna. Letar rundor lite ute i cyberspace för att se om det finns något annat passande, men det ser ut att krävas antagligen yrkeserfarenhet eller utbildning, suck.
Det är inte annat än att man känner sig lite nedstämd. Får försöka hitta något som kan pigga upp mig.
Det är inte annat än att man känner sig lite nedstämd. Får försöka hitta något som kan pigga upp mig.
We do not walk on our legs, but on our Will.
Det är någonting speciellt med storstäder. Man reser ifrån vårt lilla Helsingborg, där man blir igenkänd, till att bara bli en okänd människa som går längst gatan. Plötsligt så hör vi inte längre svenskan, istället ersätts den av en rad andra språk. Människor från alla möjliga kontinenter möts, kanske p.g.a av studier eller en flytt. De högsta lägenheterna byts ut mot skyskrapor, skyskrapor som inte ser ut att ha någon högsta våning. Det är liv dygnet runt, affärer är öppna, människor rör sig fortfarande på gatorna och musik spelas i varje gatuhörn.
Jag längtar så efter en annan miljö, bara för några dagar eller någon vecka, få kunna känna att Helsingborg inte är allt. Efter en vecka kommer jag bli mätt, för jag är en sådan som alltid längtar tillbaka. Men inte förrän jag fått de där dagarna eller den där veckan så kommer jag fortfarande känna suget efter det där storstadslivet.
Jag längtar så efter en annan miljö, bara för några dagar eller någon vecka, få kunna känna att Helsingborg inte är allt. Efter en vecka kommer jag bli mätt, för jag är en sådan som alltid längtar tillbaka. Men inte förrän jag fått de där dagarna eller den där veckan så kommer jag fortfarande känna suget efter det där storstadslivet.
Jag börjar om.
Jag tänkte att kanske känner jag mer inspiration ifall jag startar en ny blogg. Bort med det gamla och fram med det nya. Här kan jag till och med om jag förstått rätt göra en egen bloggdesign inom sina gränser och det saknade jag med blogspot.com. För där förstod jag mig inte på det! Jag har den senaste tiden varit väldigt dålig på att uppdatera och om det beror på lathet eller brist på intresse har jag inte riktigt kommit i underfund med.
Självklart kommer jag att behålla den gamla bloggen för där står ändå saker som jag kommer vilja gå tillbaka till och läsa. Det kan också vara så att jag helt enkelt kommer på att jag vill fortsätta skriva på den gamla sidan. Så den kommer alltså finnas kvar. (larssonsandras.blogspot.com)
Men som det ser ut nu så ska jag alltså skriva här. Får se om jag uppdaterar mer under kvällen, men troligtvis inte då jag och Lina nyss bestämde en träff.
Självklart kommer jag att behålla den gamla bloggen för där står ändå saker som jag kommer vilja gå tillbaka till och läsa. Det kan också vara så att jag helt enkelt kommer på att jag vill fortsätta skriva på den gamla sidan. Så den kommer alltså finnas kvar. (larssonsandras.blogspot.com)
Men som det ser ut nu så ska jag alltså skriva här. Får se om jag uppdaterar mer under kvällen, men troligtvis inte då jag och Lina nyss bestämde en träff.